Drömhusbygget framskrider

Hoppas ni följare hittar fram hit till bloggen. Kände att det var dags att byta adress, då mitt efternamn också ändrats sedan sommarens bröllop. Samma blogg med ny adress. Känner också att det kommer att bli aktuellt nästa vår att även döpa om bloggen till något mer passande. Mini A är inte så mini längre, han blir ju två år i maj! Och förhoppningsvis är jag ju då mamma till två stycken busungar då bebis anländer till världen.

Kanske det är bloggen om skärimorsan som fortsätter 😀 Vi får väl se. För jag kommer ju att bli en öbo. Hade aldrig någonsin kunnat tänka mig att jag ännu någon dag bor ute på en ö vart färjan åker. Hade liksom så svårt att förstå att det faktiskt bor folk på ön året runt, och inte bara en massa sommargäster med stugor. Där ser man hur det kan ändra! Och jag känner mig lyckligare än någonsin och så förväntansfull. Har knappt något tålamod att vänta på den dagen vi äntligen får köra iväg med flyttlasset och lämna våran hyreslägenhet.

Och det är faktiskt inte en hel evighet kvar tills dess. Enligt preliminära tidtabellen är vårt hus beräknat att vara färdigt någon gång i slutet på mars 2018. Byggandet har ändå löpt smidigt fram tills nu, och vad man förstår på byggarna och andra inblandade i projektet så borde det bli tidigare färdigt, kanske redan i början på nästa år. Men det vet vi inte riktigt exakt ännu, får bara följa med hur allting framskrider.

För tillfället är nästan allt utanpå huset färdigt. Rännor och sådant fattas ännu samt terassen till huvudingången och ytterdörren. Inuti huset är golvet gjutet, golvvärmen installerad, mellanväggarna uppe och skivade. Taket är också färdigskivat. Denna vecka kommer de och bygger upp vår öppna spis, och så väntar vi på att väggarna ska spacklas och målas. Från och med nästa vecka borde det även börja droppa in allt vi behöver till vårt värmesystem så att värmepannan kan börja installeras i garaget. Under december månad ska alla inredningsprylar komma och så småningom installeras på plats dvs. kök, badrum, hjälpkök, garderob osv. Har inga bilder på huset som det ser ut just nu, men ska knäppa nya när jag hinner.

 

Annonser

Vi väntar

Hej på er! Om det alltså ännu är någon som tappert följer med bloggen. Har varit över tre månaders paus sedan senaste inlägget. Har sååå velat skriva av mig och uppdatera om allt spännande som händer, men jag har haft noll ork.

Den största nyheten som orsakat min trötthet bland annat är att vi väntar baby!! Vårt andra barn. Adrian ska bli storebror nästa vår i april. Har nästan från början, när vi fick veta att vi väntar, varit extremt trött och mått så dåligt. Har i princip hållit mig innanför lägenhetens väggar den största tiden. Kramat om wc-byttan mer eller mindre och på samma gång försökt ta hand om Adrian. Där någonstans vid vecka 15 och 16 kände jag att det börjat vända, sådär ordentligt.

Nu idag är vi inne i vecka 20, halvvägs! Och jag kan äntligen säga att jag mår ganska bra. Kan röra mig fritt bland folk utan att behöva planera och tajma in ärenden desto mer. Jag känner äntligen att jag också kan börja njuta av graviditeten. Känner mig så glad och tacksam och ivrig och allt det där på en helt ny plan än förut.

Väntar med stor spänning och nyfikenhet på nästa onsdags ultraljud då vi hoppeligen får bekräftat om det gömmer sig en kille eller tjej i magen. Får se om min magkänsla har rätt! 😉

 

Mycket annat spännande på gångs också. Bl.a. vårt husbygge framskrider med väldig fart! Skriver ett helt eget inlägg om det. Stay tuned.

En oförglömlig dag 22.7.2017!

Sådär småningom håller jag på att landa ner tillbaka på jorden, fast ännu lite svävar jag på moln. Jag känner mig så otroligt lycklig och tacksam efter mitt och Jonas bröllop i lördags. Någon form av högre makter var nog med oss, för att inte glömma vädergudarna! Alltså dagen, festen, stämningen, vädret… ja allt, kunde inte ha blivit mer perfekt.

Vi kunde ha vigseln ute på stranden i strålande solsken vid glittrande havet i världens somrigaste Hangö. Jag kände mig vacker som en prinsessa när vi gick armkrok med pappa ner mot stranden. Helt plötsligt försvann också nervositeten, och allt kändes bara bra. Jag som var så nervös hela morgonen att jag trodde jag sku spy! Och där stod min blivande man på stranden och var så stilig. Allt kändes komplett!

En skön, avslappnad och fin fest med de närmaste familj, vänner och barn. Godaste fiskmaten och gott vin. Mumsig bröllopstårta och kaffe på det. En kärleksfylld bröllopsdans och en underbar solnedgång. Vad mer kan man önska… Jag är så tacksam för alla som gjorde vår dag så speciell. Sku vilja tacka alla tusenfallt.

Väntar med spänning att få se alla de fina fotona som togs. Här är några.

IMG_3296IMG_3297IMG_3298IMG_3293IMG_3285IMG_3287

Full rulle!

Huh, vad det har varit mycket att göra på senaste tiden. Mycket angående bröllopet. Tillsammans med min syster som är brudtärna har vi planerat och designat bröllopsinbjudan, beställt dem och skickat iväg till gästerna. Vi har planerat program tillsammans för hon agerar också toastmaster. Jag har funderat och planerat färdigt sittordning, vilket lyckligtvis gick mycket enklare än jag trott.

I torsdags träffade vi vår vigselförrättare hos magistraten för att gå igenom och planera själva vigseln. Blev igen lite pirrigt efter den träffen, för mitt i allt kändes det lite mer verkligt igen. Och det är ju inte så länge kvar tills bröllopet mera. Känns nog som att hela festen kommer att bli riktigt bra och mysigt. Håller bara tummarna för fint väder den dagen!

Tillsammans med syster har vi också funderat lite på möhippan. Jag är ju inte den som helst går utklädd i någonting helgalet och uträttar en massa olika uppgifter. Jag föredrar hellre att spendera en rolig dag med de närmaste vännerna och faktiskt bara få njuta av dagen tillsammans.

Förra helgen åkte jag till Helsingfors med mina föräldrar och syster för att få några detaljer fixade på brudklänningen och inskaffa dekoration. Nu när jag vet hur många bord vi ska ha så var det lättare att fundera ut hur mycket man ska ha av allt. Vi kom igen några steg framåt och hittade en massa fint. Lite små saker av dekoration fattas ännu, men det hinner vi med lite senare. Det börjar ta sig så småningom.

Ett alldeles härligt veckoslut

Det råkade sig så att pappan i huset jobbade båda helgdagarna och jag och Adrian var hemma på tumis. Vilken tur då att mina föräldrar hade tänkt spendera veckoslutet här i samma stad.

Lördagen startade vi med babysim för näst sista gången före sommar. Jag åkte ensam iväg med Adrian eftersom J var förkyld. Det var roligt som vanligt! Efter simningen hem för att äta lunch och sova dagsvila. Momi och Ukki strosade en stund runt på stan och torget, och när A hade vaknat kom de hem till oss en stund. Det blev lite molnigt, men varmt ändå, så vi beslöt oss för att åka ut till Ramsholmen och promenera. Det var så fint och lummigt med all grönska och mitt i allt tittade till och med solen fram.

Efter en lång promenad runt på Ramsholmen åkte vi vidare via butiken för att snabbt handla lite mat åt Adrian, och sedan hann vi precis sitta sista timmen på café under äppelträden innan stängning. En så skön dag med många timmar av frisk uteluft.

På söndag blev det träff igen efter förmiddags vilan. Vi åt på en ny restaurang som öppnat precis vid båthamnen. God mat och riktigt trevligt var det att sitta ute och beundra det glittrande havet. Dessutom blev ju söndagen ännu lite varmare och soligare. Efter maten gick vi ut på bryggan och tittade på båtarna. Adrian vinkade åt segelbåtarna som kom och for. Lite glass och kaffe till efterrätt och så åkte vi vidare ner till en liten sandstrand där A fick leka med sina nya sandleksaker. Det var första gången han fick sitta i sanden på en strand och leka med spade och ämbar. Och som han njöt! Han tyckte det var så roligt att han helt glömde bort sin andra dagsvila och blev riktigt ledsen när vi skulle gå iväg. Så var det dags att ta med vårt pick och pack och åka hemåt med färjan. Adrian var så slut efter allt spännande program att han somnade som en stock. Det var ett riktigt roligt och skönt veckoslut med kvalitetstid med Adrians morföräldrar. Vilken tur att Momi och Ukki bara bor en timmes bilfärd ifrån!

IMG_3064IMG_3074

Adrian 1 år!

Förra torsdagen 4.5 fyllde min lilla solstråle 1 år. Vart har det första året farit? Det kan man fråga sig. Hans födelsedag blev en fin och solig dag, men som vi tyvärr fick fira hemma i lugn och ro. Han hade dagen innan fått tre vaccin på rådgivningen och det var de som bråkade på hans riktiga dag. Han kändes lite varm och var gnällig hela morgonen och dagen, men tur så gick det snabbt över. Vi hade bokat 1-års fotografering till den dagen också som vi fick avboka och flytta till en annan dag.

Vi hann istället förbereda och skaffa allt vi behövde till lördagen då det blev kalas hemma hos farmor och farfar på ön. Kalaset blev lyckat och det var riktigt roligt! Jag och Jonas bakade vår första fyllda tårta ever, och den blev sååå god. Jonas fixade också till en vattenmelonshaj som vi ställde på en fruktbricka och fyllde gapet med vindruvor. Den blev en hit bland barnen. Så tacksam över alla som kunde vara med och fira Adrian och kom ihåg honom med roliga presenter. Kalasdagen var så varm och fin och blev ett trevligt minne för oss alla.

IMG_1635

Mera kärlek

På senaste tiden har det blivit lite för lite av den varan i vårt hushåll. Mera kärlek, lättare sagt än gjort.

Det blir lätt på det viset att man glömmer bort varandra i vardagen, och att man tar varandra för givet. Har man dessutom en miljon andra saker att hålla reda på, planera och fixa så vill det lätt bli så. Jag kan förstå det nu, när många säger att förhållandet blir lite på sidan om i en vardag med småbarn. Och det är ju inte farligt, ens prioriteringar blir bara annorlunda när man blir förälder. Däremot tänker jag att man inte ska låta vardagen ta över för mycket att man glömmer bort varandra helt.

Jag och J är ett super bra team när det kommer till barnskötsel och att vara föräldrar. Vi är båda två väldigt engagerade i vår son. Vi sköter jämlikt om honom trots att det är jag som är hemma med honom om dagarna. J är en fantastisk pappa! Men utöver barnskötsel blir det inte mycket tid för bara oss två som ett par. Och det är de små sakerna i vardagen som räknas. Man borde inte få glömma bort det. Det blir en lite ond cirkel då. Jag känner mig lite nere och ledsen för att vi inte uppmärksammar varandra tillräckligt. När J väl är hemma från jobbet är jag bara sur och irriterad, och vem vill nu vara kärleksfull med en som bara är arg hela tiden? Sedan grejar vi på resten av dagen med saker som måste göras och så håller det på. Istället för att bara visa vänliga och kärleksfulla gester åt varandra.

Nåh, nu är det ju inte riktigt så dåligt som det kanske låter. Men poängen är att man inte ska glömma bort de små sakerna. Det tar ju trots allt inte så mycket tid av ens dag att säga några snälla ord eller göra någonting för den andra. Tänker dessutom att det är lite extra viktigt just nu för tillfället att jobba på det där, då bröllopet också närmar sig.

Idag gjorde jag i alla fall ett gott försök! J skickade meddelande halvt på skämt att han kommer hem en sväng från jobbet på kaffe och kaka. Svarade ok, men att någon kaka har jag nog inte hunnit baka. Fast då slog det mig att jag har en halv timme på mig ifall han på riktigt kommer hem på kaffe, att söka fram recept och svänga ihop en enkel chokladkaka. Sagt och gjort. Det kom hem en glad pappa till doften av nygräddad chokladkaka och kaffe. Kanske det ramlade in några kärlekspoäng åt mig i alla fall!

IMG_2808